Jag tar upp följande exempel:
a) Tävlingar där du får lika mycket marker som till start för ditt inköp.
b) Tävlingar där du får progressivt mer marker ju längre in i tävlingen inköpet sker
c) Tävlingar med add-on
d) Tävlingar med progressivt add-on.
Jag har aldrig spelat en tävling av typen b) i Europa, men den är vanligt förekommande i USA.
Matematiken i turneringar
Först och främst, hur tävlingar strukturellt är upplagda, ger ett intressant resultat – har du få marker är varje marker värt mer per styck, och har du många marker är varje marker värt mindre per styck. Detta är på grund av den procentuella prisutdelningen. Hade hela prissumman gått till förstapristagaren så hade varje marker varit lika mycket värd, men i procentuella tävlingar handikappas förstapristagaren på övriga pristagares bekostnad. Matematiken bakom detta ligger utanför denna artikels omfattning, lite ledtrådar kan ni läsa om i min text ”Blandade tankar om turneringspoker”, eller Malmuth (se källorna för vidare läsning).
Detta koncept, att varje chip är mer värt om du har få av dom är många av dom, räcker egentligen som argument för att återinköp alltid är korrekt att göra när du förlorat dina spelmarker.
Detta innebär också att om du har vunnit riktigt mycket marker tidigt och är en av ledarna i tävlingen, och har rätt att göra rebuy (eller add-on), så skall du inte göra det.
Problemet ligger då när du re-buy-perioden närmar sig sitt slut, och du ligger någonstans mitt i fältet. Skall du då göra återinköp eller ej? Ja, räknar man på det så visar det sig att det är marginellt rätt eller marginellt fel, det vill säga det spelar egentligen ingen roll i det långa loppet. Ju plattare prisfördelningen är mellan de olika platserna, ju mer korrekt blir det att göra återinköp. Så ligger vi mitt i fältet så skall vi titta på andra parametrar, som exempelvis vilka spelare det är som har mycket chips – är det duktiga spelare så kanske vi skall strunta i att köpa, är det dåliga spelare så köper vi. Eller det kanske startar upp ett intressant sidospel vi vill vara med i, om vi åker ut.
Varför rebuy-turneringar?
Egentligen gillar jag inte rebuy-tävlingar. Eller, jo, det gör jag. Jag gillar de tävlingar där man har rätt att göra ett eller möjligtvis två inköp under någon/några perioder. Orsaken är att om jag åkt långt till tävlingen, har otur, så känns det så snopet att åka ut så snabbt. Jag åkte en gång ner till Malmö från Stockholm, åkte ut i första potten men QQ mot AA, och tog tåget upp igen. Ingen rolig dag precis.
Men annars är jag av principen att om vi skall avgöra vem som är bäst genom att spela en tävling så skall det vara en tävling som inte tillåter återinköp. Annars gynnas ju den som har råd att göra många inköp, efetrsom det är korrekt att göra så.
Av denna anledning förstår jag inte varför pokerrummen på Internet har rebuy-tävlingar ibland. Här har du inte argumentet att folk åkt långt – om ett litet tag kan du få dig ett nytt lir. Orsaken är väl att dom vill stoltsera med större prispotter – men samtidigt tar tävlingen längre tid. Tid är ju kanske inte ett argument i Internetvärlden, men för en landbaserad tävling på ett kasino så vill man ju få folk att börja spela cashgame. Så det är konstigt att Cosmopol har återinköp i sina veckotävlingar.
Pokerturneringar av typ A
Eftersom det är korrekt att köpa in sig, så skall du under återinköpstiden spela ditt normala CASHGAME-system, det vill säga spela hårt även de gånger du bara har en marginell fördel i potten. I vanliga tävlingar, utan återinköp, är det ju ofta korrekt att inte spela så aggressivt med små fördelar, i sådana tävlingar är ju ofta överlevnad viktigare.
Förlorar du så skall du alltid köpa in dig igen – har du inte råd med inköp så skall du inte ställa upp i tävlingen över huvud taget. Folk kommer att vara mycket vildare i sin spelstil än i en tävling utan återinköp under den här perioden, så ni som känner till Sklanskys GAP-concept skall veta att ”gapet” minskar – först efter återinköpsperiodens slut så blir tävlingen ”normal”.
Pokerturneringar av typ B
Om du skulle spela mer aggressivt i typ A så gäller det motsatta i tävlingar av typ B. Orsaken är att du mer än gärna vill att motståndarna gör återinköp under de tidiga perioderna, medan du själv planerar att köpa in dig under de senare. Ett exempel på en sådan tävling kan vara
1000 startmarker
1000 marker för inköp under period ett
1500 marker under period två
2000 marker under period tre
(Därefter kanske ett möjligt add-on)
Spelare som köper in sig mycket under de tidiga perioderna betalar alltså mer per marker än du, som köper in dig senare – och det som missgynnar motståndarna gynnar dig. Alltså, spela tight som sjutton de första två perioderna (då du dessutom bygger upp en tight image), gasa på under period tre (du kanske kan stjäla en hel del potter tack vare din tighta image) och köp in dig om det behövs. Du betalar nu ett minimum för dina marker.
Pokerturneringar av typ C
Ja, det här har vi redan varit inne på – är det ett add-on i slutet av inköpsperioden så skall du troligtvis göra det. Ett add-on är ett inköp sam alla har rätt att göra, oavsett markerantal. Enda gången det är mycket fel att göra det är när du är någon av ledarna i tävlingen.
Pokerturneringar av typ D
Om du till exempel får 1000 i startmarker men får 2000 i ett add-on, så har vi en tävling av typ D. Här skall du garanterat göra detta add-on, under förutsättning att du inte har kopiöst med marker.
Plånboken
Så vad vi fått reda på nu är att man nästan alltid skall göra återinköp. Enda gången det är fel är om vi är chipleader. Ligger vi mitt i fältet så är det som värst marginellt fel.
Hur mår då plånboken – det är den styrande parametern till hur du skall förhålla dig till om du skall ställa upp i tävlingen eller ej. Har du inte pengar nog att göra de återinköp som kan krävas så skall du inet ställa upp, du kommer då att vara så handikappad gentemot de som kan.
Å andra sidan – har du riktig tur så kan du få en riktigt bra förräntning om du har din lyckodag i en sådan här tävling – så helt fel är det inte att bara komma till tävlingen med ett enda inköp. Eller jo, matematiskt fel är det, det kan vi inte argumentera emot, men vi kanske inta bara spelar poker för att göra matematiska överväganden. Du vill träffa lite folk, snacka lite skit, och spela lite kort. Visst, bara du är medveten om att de andra har en fördel gentemot dig.
”Money isn’t everything … unless you’re playing in a rebuy tournament”.
— Anonymous
Källor:
Caro: pokerpages.com/articles/archives/caro30.htm
Caro: Fundamental secrets of winning poker
Malmuth: Gambling Theory
Sklansky: Tournament Poker
Suzuki: Poker Tournament Strategies
:: UPPFÖLJANDE KOMMENTARER:
Som alltid, grymt bra artikel Ola!
Fråga:
Du skrev:
Folk kommer att vara mycket vildare i sin spelstil än i en tävling utan återinköp under den här perioden, så ni som känner till Sklanskys GAP-concept skall veta att ”gapet” minskar – först efter återinköpsperiodens slut så blir tävlingen ”normal”.
Jag tycker:
Just den här lilla paragrafen är, förutom matematiken, kanske är det viktigaste att komma ihåg. Jag vet inte hur många gånger jag sett spelare åka ut i en av de första händerna efter rebuyperioden, bara för att dom synade ”killen som ställt in alla sina händer under rebuyperioden” med ATo och torskar mot hans KK.
Jag har sagt det förut och jag säger det igen: De som spelar vildast (inom rimliga gränser) under rebuyperioden är ofta de som spelar allra mest solid freezeoutpoker efter rebuyperioden och de slutar ofta högt upp i utbetalningslistan. Kort sagt, de har fattat hur man lirar rebuys…
/”Nusseman”
Svar:
Exakt! Daniel Negraanu gjorde 30+ rebuys i en WSOP-deltävling för någon månad sedan. Det var stor diskussion på rgp om det var korrekt att göra så många inköp. Oavsett eventuell ”tiltfaktor” så ja, det är korrekt, och Daniel kom högt upp i prislistan. Och han spelade EXAKT som Nusseman beskriver ovan.
Av: Ola