Amerikana – Vad är det?
För er som inte vet, så är Amerikana femkorts stötpoker med reducerad kortlek – alla kort under sju är borttagna. Esset kan användas som lägsta kort, det vill säga till stegen E789T (men har du en sådan sluthand så har någon spelat mycket fel på vägen). Eftersom kortleken är reducerad så rankas en flush högre än kåk, annars är det precis som vanligt. Amerikana spelas no-limit, och är ett riktigt intressant spel att analysera.
Tankar om turneringspoker
Jag förväntar mig inte att ni skall hålla med mig i det jag nu kommer att skriva, men något korn av sanning finns det nog i mitt svammel.
Varför är inte turneringspoker poker i mina ögon: Jo, efter det att man klarat av de inledande perioderna, då alla har mycket marker, så tunnas startfältet ut, men tyvärr inte i samma hastighet som blindarna höjs. Detta innebär att spelet främst handlar om att värdera starthänder. Inget fel i det, det är en skicklighet i sig. Men till slut så har man ju kommit till finalbord, och det är här som det blir fel i mitt tycke: I ”vanlig” poker så belönas du för att du spelar ut din motståndare. I turneringspoker så kan du belönas för att du INTE spelar en hand, även om handen i sig har positiv förväntan. Som exempel:
Ett räkneexempel
Tre spelare kvar, alla har 10.000 i turneringsmarker. Två priser, säg 600 kr och 400 kr. Var och ens förväntade vinst är alltså 333 kr (1.000/3)
Du har par i tvåor på stora blind, och mörkarna är fortfarande små i förhållande till ert markerantal. Knappen lägger sig, och lilla blind går all-in. Du skall givetvis precis till att lägga dig (ni som tycker man skall syna har fel) när motståndaren tappar sina kort! Bildsidan kommer upp, och han har AK i olika färger. Helt plötsligt vet du om att du är en hälsosam favorit, i storleksordningen 52%.
I cashgame så har du alltså en klockren syn. Ingen bank ger en sådan ränta på insatt kapital. I turneringspoker måste du fortfarande lägga dig! För vad händer om du synar? Jo:
I drygt hälften av fallen dubblar du upp dig, och har 20.000 i turneringsmarker. I knappt hälften av fallen så går du gul.
I de fallen vi dubblar upp, så vinner vi turneringen två gånger av tre (om vi förutsätter att vi är lika skickliga som motspelaren), på grund av att vi har två tredjedelar av markerna.
På hundra försök:
48 * 0 kr = 0 kr
(52*2/3) * 600 kr = 20.800 kr
(52*1/3) * 400 kr = 6.933 kr
På 100 försök så är vår vinst alltså 27.733 kr, eller 277 kr per gång. Men spelade vi inte handen så var vårt förväntade värde 333 kr! Vi förlorar alltså dryga 50-lappen på att spela handen, trots att handen i sig har förväntad plusvärde. Motståndaren har givetvis ännu sämre värde av handen – den som tjänat drygt 50 kr av mig och drygt 60 kr av motståndaren är knappen – spelaren som inte ens spelar potten! Hans EV i turneringen går ju upp till att vinna turneringen en tredjedel av gångerna, och komma tvåa två tredjedelar av försöken. Det kallar inte jag poker.
Men jag gillar turneringar ändå
Tro inte nu att jag ogillar turneringspoker – nej helt tvärt om! Jag åker gärna ut och spelar något evenemang i USA eller Europa. Kan rekommendera Orleans Open i Las Vegas i Juli (turneringar med buy-in på 100-1000 $ under 14 dagar), Barcelona open på hösten eller på närmare håll turneringarna på Casino Ray i Finnland två gånger om året.
Turneringspokerserien WPT som visas på amerikansk TV har fått oerhörda människor att komma till on-lineborden, och därefter till liveborden. Och dessa spelar fruktansvärt dåligt. Undrar hur många som sitter framför datorn med solglasögon och keps när de spelar – och försöker härma finalbordstaktik i 50$ buy-in cashgame på Party, eller limitspel. Många tror jag. Och detta är bra för pokern, på lång och på kort sikt.
Så detta är turneringspokerns största mission – att dra folk. Casino Cosmopol har fattat detta, och kör turneringar en gång i veckan. I Stockholm är det på den annars döda dagen tisdagar som dom får 50 personer att vallfärda till pokerrummet. Turneringen, med sin låga avgift 100 kr (500+100) med inköp är en riktigt bra affär för den duktige spelaren, som har en hälsosam fördel. Det är typ hälften av deltagarna som inte kan vinna. Så lagomlåga turneringar är bra för att få folk till pokerrummet på utsatt tid – fångar man in dom sedan till cashgame så har pokerrummet lyckats bra i sitt uppsåt.
Riktigt stora turneringar, som WPT och WSOP, är också bra, ur mediesynpunkt. Enormt genomslag i massmedia ger en stor spelarbas som vill prova på.
Turneringsspel är också klockrent för Internet. Det fuskas en hel del på Internet på cashgameborden – men i turneringar är det mycket svårare att spela pool.
Det tråkiga med turneringsspel är att det är höga kostnader förknippade runtomkring. Simon Trumper skrev en artikel hur det gick för honom under den tiden har reste runt i Europa och sopade rent hus – placerade sig i nästan varje turnering under några års tid, och var ändå gul. Den artikeln kan du läsa här.
Uppföljande frågor
Fråga 1:
Du skrev: ”Till slut så har man ju kommit till finalbord, och det är här som det blir fel i mitt tycke: I ”vanlig” poker så belönas du för att du spelar ut din motståndare. I turneringspoker så kan du belönas för att du INTE spelar en hand, även om handen i sig har positiv förväntan”.
Om hela prispoolen går till ettan så elimineras väl den aspekten av turneringspoker?
Svar: Ja, eller om turneringen bryts vid en viss tidpunkt, och man behåller de markerna man har framför sig. Men så är inga turneringar upplagda, utan alla är ju procentuella. Och då har man dilemmat.
Fråga 2:
Att det blir rätt att inte spela en hand med lite +EV kan ju förresten dyka upp om man spelar cashgame med begränsad bankroll, och det är väl ändå riktig poker?
Svar: Nej. Om du inte kan ta en uppenbarligen korrekt matematisk ”chans” för att du inte har bankrulle nog, så har du inte i cashgamelaget att göra. Du skall inte spela i ett cashgamelag om du inte har den finansiella situationen. Se min artikel nummer ett, om bankrulle för no-limit och pot-limit poker.
Däremot:
Om du spelar en heads-up match, och du a) anser dig vara bättre än motståndaren, och b) ni inte spelar en match till när denna första tar slut, så kan det vara korrekt att passa en matematisk fördel, om du tror dig kunna spela ut motståndaren i ett senare skede. Det behöver ju inte vara en formaliserad heads-up-match (alltså en explicit överenskommelse att köra tills någon vunnit allt). Det kan ju helt enkelt vara så att man spelar H2H mot en fisk vid fyra på morgonen och vet om att han kommer att gå antingen när han dubblat upp eller bustat.
Ett sätt att minska lotto-effekten i slutet av turneringarna skulle kunna vara att sänka blindsen mot slutet av turneringen, alternativt öka dem mycket långsammare…. Det är en bra idé, men det kommer knappast att genomföras i särskilt många turneringar som vi vanliga dödliga spelar, eftersom de då helt enkelt kommer att ta längre tid (=mindre inkomster för sajten/kasinot).
Av: Ola