Limit Poker
Tittar vi på Limit poker först, så är det egentligen en icke-diskussion. Ta upp så mycket så att du kan spela ett par händer hela vägen till river – du vill absolut inte vara utan pengar mitt i en pott när du för en gångs skull får bra löv. En stor stack i limit kan ha en liten psykologisk effekt på motståndarna, antingen är du bra eller så har du tur, så man kanske inte skall jävlas med dig, tänker dom. Men överskatta inte denna psykologiska ploj, den är marginell.
Vad som däremot verkligen kan påverka motståndarna är hur du köper in dig – om du är försiktig med pengarna, att det inte skall synas hur mycket du har, eller om du bara slänger upp en bunt. Det första är ett tecken på tighta spelare, det andra på slaskiga – så tänk efter hur du själv VILL uppfattas och köp in dig därefter. I limit är det oftast bäst med en tight image, medan du i själva verket stjäl och bluffar så mycket du kan. Så prydligt vikta sedlar, försiktigt överlämnade till dealern, KAN spela roll.
Online kan du, om du vill ge sken av att vara en förlorande spelare, köpa in dig för något udda belopp. Köp inte in dig för 100$, ta 94.25$, som att det är det sista du har på kontot. Chansen är liten att någon lägger märke till det, men du kan i alla fall inte förlora på det.
No-limit Poker och Pot-limit Poker
No-limit och pot-limit är en helt annan sak – hur mycket pengar du har framför dig dikterar vilka händer du kan spela, och hur du skall spela dom.
Först och främst, om du behöver ställa frågan ”hur mycket är buy-in”, så har du förmodligen inte i spelet att göra. Se min diskussion i artikel ett om bankrollskrav för att spela pot- & no-limitpoker. Man måste ha betydligt mer pengar än man kan tro.
I limit, så är ditt mål att vinna en hel del potter, och i varje pott krama ut en extra bet, eller stjäla potten. I pot- och no-limitpoker så är ditt mål att få in hela stacken när du har en stor matematisk fördel och dubbla upp. Du behöver alltså inte spela många potter per kväll – men det är inte bra att få en tight image, då kommer du inte att få betalt. Så köp in dig som om inte pengar spelar någon roll – alla bäckar små i tellsväg blir till slut en bild av hur du vill att folk skall tro du är.
Hur mycket skall du då ha framför dig? Det är en personlighetsfråga, vissa personer kan inte spela en stor stack, och vissa har svårt att spela en liten stack. Om du har lite marker framför dig, så kan du inte, tvärt emot vad många tror, spela spekulativa händer. Dom tänker att dom har en begränsad nedsida – men det är fel tänk. Spelar du poker för att inte förlora så mycket, så har du mentalt fel inställning till spelet. Spekulativa händer kan du spela när du (och motståndaren) har mycket marker, så att du får val betalt när du prickar handen.
Det är dock inte bara en personlighetsfråga, utan även kunskaps/teknikfråga. Kan man inte spela med en stor stack så är det en lucka i ens spel, och något man missar en del pengar på jämfört med om man kunnat göra det ordentligt.
Följdaktligen så bör du väl dels anpassa inköpet efter relativ skicklighetsnivå sett till motståndarna, men också efter din egen skicklighetsnivå med den relevanta stackstorleken. Alltså om du inte kan hantera 200 gånger stora mörken så kanske du inte ska köpa in för så mycket även om du är bättre än dina motståndare.
Att täcka bordet vid cash game
”Doyle och grabbarna” skriver att du alltid skall ta upp så mycket pengar så att du täcker bordet. Ja, det har en del bäring, under förutsättning att du är lika duktiga som dom. Men i en normalt gäng så har du ofta några spelare som är bättre än dig, och några som är riktigt riktigt dåliga (annars spelar du väl inte, om de senare saknas?).
Så grundprincipen är här att du tar upp lika mycket som ”fiskarna” har vid bordet – får du chansen att dubbla upp mot en sämre spelare så skall ju allt utnyttjas.
Vidare kan det vara bra att anpassa inköpet till om spelarna kring bordet bluffar mycket – och du själv har svårt att avslöja bluffar. Fast är så fallet kanske det inte är så lämpligt att spela pot-limit eller no-limit poker över huvud taget, alternativt att man byter bord.
Ett exempel, från Sökö (ett mycket bra och svårt spel, synd att så få spelar det). Inför sista kortet har du par i ess, och möter (X)JT2, och får syn. Nu är det skönt om du (eller fi) är all-in, eller hur? För om fi på sista kortet får ett spader eller dam, kung, nia eller åtta, eller om bordet parar sig för honom, så har du ett väldigt jobbigt beslut. Syna eller ej – bluffar motståndaren, eller fick han fyrfärg/stege (som slår ett par i Sökö)? Liknande exempel kommer upp hela tiden i Pot-Limit Omaha, och även men inte lika frekvent i No-limit/ potlimit Texas. Detta är också en av orsakerna till att pot-limit är svårare än no-limit. Hade det varit Sökö no-limit i exemplet ovan hade du ju alltid kunnat ställa in hela din markerstack före sista kortet, och sluppit gissa på sista kortet.
Så detta slutligen pekar på att om du är en sådan spelare som spelar ”made hands”. så skall du ha så pass lagom marker att du är all-in inför sista kortet. Gillar du draghänder,eller bygger mycket av ditt spel på bluff (som jag) så måste du ha mycket marker och vara beredd på stora svängningar.
Av: Ola